Somjag
Jag är en människa som föds och dör varje dag. Det är inte enkelt, utan exakt så svårt som det låter. Varje natt ett avslut. Så hjälp mig att hjälpa. Ingenting annat behöver jag – än behovet behövas. Ingenting annat får mig att födas. Ingenting annat dödar mig. Jag vill dö. Och födas. En dygnsrytm. Inget annat.
...
Jag försöker sluta röka. Börjar få svårt att andas. Men framför allt har jag ett desperat behov av en tandläkare. Alla dessa faktorer formerar ett bisarrt monster av total apati och framtidsförakt.
Dödsångest är ångesten över insikten att vännerna går på toaletten samma dag som jag dör. Ett mänskligt livs värde kan summeras enligt ovanstående.
Jag är väldigt väldigt trött...
Dödsångest är ångesten över insikten att vännerna går på toaletten samma dag som jag dör. Ett mänskligt livs värde kan summeras enligt ovanstående.
Jag är väldigt väldigt trött...
Därför är våldsamt upplopp bra
Staden vi har växt upp i har ockuperats. Varje steg, varje sekund är impregnerat med allsköns skräp. Det offentliga rummet är kapitaliserat. Övriga mötesplatser tillbommade. Vi möts inte längre, vi tycker inte ens om varandra längre.
Opportunistiska Aftonbladet har satt en prislapp på skadegörelsen 1 maj 2006: 2,6 miljoner. Skulle inte mångmiljardföretag ha råd att byta skyltfönster? Jag tycker att de borde byta mycket oftare.
Jag vet inte vad som hände i Stockholm. Men här i Göteborg åkte fem piketbussar, med fullt utklädd polis, efter syndikalisternas 1:majtåg. Vid varje korsning stod ett tiotal kravallpoliser och spände upp sina muskler bäst de kunde. Allt var oerhört provocerande. En fredlig demonstration mot orättvisor och förtryck, förföljs och kontrolleras av polis som i sin tur står under diktaturstaten Sverige. Kopplingar till Kina kommer upp spontant. Himmelska fridens torg – vi kommer! Vi är snart där!
Jag förstår i alla fall människorna som reagerar. Önskar att jag var lika stark. Men det tar för mycket av mig att bara gå utanför dörren, till mitt rum, ut i köket – jag trivs bättre här. Men krossa skyltfönster för mig, kasta gatsten mot polisen, vägra ordning, vägra den tysta tysta döden. Den som jag valt, och aldrig slutar, välja, den slutar aldrig. Så ockupera tillbaka vår livsvärld! Riv ned all reklam du ser! Rösta inte i september! Det finns ingen politiker som vill folkets väl längre. Allt är bara ett spel om makten – jag stödjer aldrig spel om makten.
En del kallar mig cyniker. Jag är inte cyniker. Har bara tappat förtroendet för människan. Samhället har gjort det oändligt svårt för oss att förändra något. Demokratin har urholkats. Vi har förlorat närheten till varandra. Isolerats. Vi vågar inte längre gå ut. För aftonbladet skriver att det är livsfarligt på gatorna. Gatorna andas ond bråd död. Våldtäktsmän befolkar natten. Helst står de bakom träd, rovdjurstinna och bara väntar på att någon dum jävel ska våga sig ut. Sedan hoppar de på mig. Och våldtar mig. Och dödar mig. Och jag försvinner, jag finns inte mer. Ingenting är mer skrämmande.
Istället fyller vi våra liv med materiella ting. Bygger vår identitet som lego. Ingenting av värde produceras. Allt konsumeras. En ny lcd-tv. Så att vi kan se på nyheterna med fantastisk skärpa. Informationsbomber. Allt rinner av oss. Ett svältande barn. Vad finns på andra kanalen? Idol 2006. Äntligen. Det enda som fattas. Den sista pusselbiten i mitt sorryassliv.
Så varför är det bra med upplopp? För att det är så. Jag har rätt. Jag har alltid rätt.
Opportunistiska Aftonbladet har satt en prislapp på skadegörelsen 1 maj 2006: 2,6 miljoner. Skulle inte mångmiljardföretag ha råd att byta skyltfönster? Jag tycker att de borde byta mycket oftare.
Jag vet inte vad som hände i Stockholm. Men här i Göteborg åkte fem piketbussar, med fullt utklädd polis, efter syndikalisternas 1:majtåg. Vid varje korsning stod ett tiotal kravallpoliser och spände upp sina muskler bäst de kunde. Allt var oerhört provocerande. En fredlig demonstration mot orättvisor och förtryck, förföljs och kontrolleras av polis som i sin tur står under diktaturstaten Sverige. Kopplingar till Kina kommer upp spontant. Himmelska fridens torg – vi kommer! Vi är snart där!
Jag förstår i alla fall människorna som reagerar. Önskar att jag var lika stark. Men det tar för mycket av mig att bara gå utanför dörren, till mitt rum, ut i köket – jag trivs bättre här. Men krossa skyltfönster för mig, kasta gatsten mot polisen, vägra ordning, vägra den tysta tysta döden. Den som jag valt, och aldrig slutar, välja, den slutar aldrig. Så ockupera tillbaka vår livsvärld! Riv ned all reklam du ser! Rösta inte i september! Det finns ingen politiker som vill folkets väl längre. Allt är bara ett spel om makten – jag stödjer aldrig spel om makten.
En del kallar mig cyniker. Jag är inte cyniker. Har bara tappat förtroendet för människan. Samhället har gjort det oändligt svårt för oss att förändra något. Demokratin har urholkats. Vi har förlorat närheten till varandra. Isolerats. Vi vågar inte längre gå ut. För aftonbladet skriver att det är livsfarligt på gatorna. Gatorna andas ond bråd död. Våldtäktsmän befolkar natten. Helst står de bakom träd, rovdjurstinna och bara väntar på att någon dum jävel ska våga sig ut. Sedan hoppar de på mig. Och våldtar mig. Och dödar mig. Och jag försvinner, jag finns inte mer. Ingenting är mer skrämmande.
Istället fyller vi våra liv med materiella ting. Bygger vår identitet som lego. Ingenting av värde produceras. Allt konsumeras. En ny lcd-tv. Så att vi kan se på nyheterna med fantastisk skärpa. Informationsbomber. Allt rinner av oss. Ett svältande barn. Vad finns på andra kanalen? Idol 2006. Äntligen. Det enda som fattas. Den sista pusselbiten i mitt sorryassliv.
Så varför är det bra med upplopp? För att det är så. Jag har rätt. Jag har alltid rätt.