Frid
Vacklar förbi
inte med glädje
döden själv utklädd
Och alla saker jag skulle ha sagt
förglömda i mitt väsen
och allt jag ville säga
Ta hem mig
Och var min vän
Och fast jag går under
Va min vän
Vårda mig
Ty jag förfaller
jag förefaller
synnerligen
i högsta grad
förfaller
Och all ondska
med glädje
Dödens glädje
…den enda glädjen
Så jag faller
Och vet
hur allt ska vara
Och hur
långt ifrån mig
allt bör vara
mitt väsen
mitt jag
dödens väsen
och dödens jag
och glädjen
är hatet
förklätt
hatet
drivkraften
som jag
förklätt
förruttnar
som jag andas
och som du förlåter
din makt att förlåta
att jag andas
förlåter du aldrig
förlåter mig aldrig
aldrig
och jag vacklar
jag slocknar
all min kraft
drivkraften
hatet
förgörs
med ett enda ord
ett ord
som jag förgörs att höra
jag dör
men ni dör
alla dör
alla dör
ingen tröst
men bara
för att vi
tar livet
av
varandra
och så ska det vara
så har vi lärt oss
att så ska det vara
det är så
så är det
jag vacklar
alla tror mig
och ingen förstår mig
och ingen tar hem mig
ingen tar hem
skadeskjutet
och detta
mycket riktigt
Andersson
är dödens frid.
Kommentarer
Trackback