bombträffspojk

Var slutar du

Lögnerska

Jag är inte född

Att materialiseras

Jag vänder mig ifrån dig

För du förtjänar

Ensamheten

Och jag döljer

Månader av uppror

Söndersömn och rakbladsångest

Det är på allvar

Livet tycks driva sig själv

Och jag lovar att ha mer att ljuga om

Nästa gång

Låt oss ignorera

Det burleska helvetet

I vår situation

Och beroendeförhållandet

Med det kemiska

Det här är jag

Borde jag kanske mena

Och vem är du?

Fönsterbläcket, avslutet

Du beskriver allt

Skulpterat mörker

I dina infall

Fritt fall

Det här är jag

Och här slutar du

Lögnerska

informationsslavar!

övergödda på er själva

nog döljs det något osagt..?

kan ni inte bara få det ur er?

och låta oss makadambönder vara

vi får sitta på bjudningar av späck

och tugga klistret nådefullt

under tiden förökas abstinensen

man får finna sig besegrad

framför toalettstolen

varje gång

hulkandes irritation

varje gång

jag är trött på det senapsgula

förstår inte reglerna

som upprepas

i tvetydiga abstraktioner,

polemiskt avfall

att förgyllas av glömskan

och låta skenet materialiseras

i sterila korridorer,

digitalt kodat

ett och noll

vilka lögner finns att förädla?

vilka sanningar att förneka?

man belyser ansiktet

svagt underifrån

och vägrar svara...

natten som skådeplats

dagen ett bakfullt töcken

prostituerade händer

känner sig fram

lögnen för komplicerad

sanningen för tröttsam

och livet på tok för långt