bombträffspojk

Det som måste fram måste fram. Jag är ett välkänt mörker. Eldslukarna och urskogen. Jag kommer aldrig fram. Fixerar blicken och möter mörkret med en svag njutning. Stapplar baklänges.
    Allt jag borde ha sagt - låt det bli osagt. Och allt jag sagt, låt det vara sagt. För vi har inte tid längre - vi måste förfalla. Det finns ingen annan utväg. Dagarna sönderfaller, nätterna sönderfaller; vi kan sönderfalla också: Jorden är för liten, världen för otrygg, om några år är meningarna avgiftade - och vi giftet. Det måste vara så.
    Du sa att varje sekund räknas. Jag håller med. Varje sekunde räknas ned och snart är tiden ute. Och vi gömmer oss för skuggorna. Visst följer de oss, visst förföljer de även dig?
    Nu glömmer vi det hela. Det tar tusen år att tänka färdigt. Jag är på andra sidan, lika jävligt här. Faror och ruiner. Jag har fallit färdigt. Slog i marken. Det fanns ingen annan utväg. Nu söker jag över marken, mina händer blöder, asfalten mörkröd. Om någon fanns här, skulle jag märka det.

Du är förgänglig
ett groteskt monster
förföljer även mig
Du är döende
vi kommer nog sluta
här snart -
Och vi hatar varje lag de skriver
med en outtröttlig iver
Att vi orkar
Vi är idioter
vi är idioter
du kommer försvinna
och jag kommer försvinna ifrån dig
vi har ett öde emot oss
och ett jävla system
att tränga igenom
Du är förgänglig
Den här världen
är inte en värld nog
För oss…

Jag öppnar mig igen
för ingen anledning
bara för att sväva
i cyberrymden
en stund
Meningslöst
men vad är mer berättigande
i den här världen
än det meningslösa?

Ensamheten är ett universum