bombträffspojk

här föds ingenting
jag flyter inte
sjunker som en sten
ensam och missförstådd
och alla som ser ned på mig
hatar jag
hatar jag
det finns så många tolkningar
av operativsystemet -
bara min är riktig
men det spelar ingen roll
lögner är monument
omöjliga att krossa
nu tar jag min trasiga kavaj
och går åt det håll
skyltarna inte visar
jag vet att det är fel
men åthelvete med det
samhällshelvete

Det saknas någonting
Ett ord en mening
Det döljer sig
Med sirap och underhållning
Jag är en utstött
Människospillra
Och jag upprepar mig
Tröstlöst
Vad kan man koncentrera
Vad kan man förädla
I ett akvarium
Med dödsdömda
Och svarta tankar
Idag försökte jag
Avancera en epok
Det går inte
Som alla vet
Man fastnar i synen
Av berget
Man hatar
Det måste till idioti
För att slå sönder
Vardagens konstruktioner
Det krävs ett vansinne
För att stå ut
I kulvertarna under stadshuset
Jag saknar
Bara vattnet
Att drunkna i
Och ett ord, en mening
Att finnas i

Man måste älska för att älskas.

Nu väntar jag på att få sova. Imorgon kommer jag förnedras. Kanske avlida.

Jag har förlorat allt jag bryr mig om
och nätterna tär på förståndet
här är min grav
tvångsöverlåten
jag älskade verkligen
nu står jag och skakar
naken inför natten
det svarta skadliga
ständigt i mig
ständigt i mig

Nu sluter jag handen
och jag vet att du finns där
men tiden är farlig
stjärnorna ögon
som spionerar
de vill ha oss döda
det tror jag du vet
och jag kan inte
på ett mer älskvärt sätt
ge upp...