.

Det som måste fram måste fram. Jag är ett välkänt mörker. Eldslukarna och urskogen. Jag kommer aldrig fram. Fixerar blicken och möter mörkret med en svag njutning. Stapplar baklänges.
    Allt jag borde ha sagt - låt det bli osagt. Och allt jag sagt, låt det vara sagt. För vi har inte tid längre - vi måste förfalla. Det finns ingen annan utväg. Dagarna sönderfaller, nätterna sönderfaller; vi kan sönderfalla också: Jorden är för liten, världen för otrygg, om några år är meningarna avgiftade - och vi giftet. Det måste vara så.
    Du sa att varje sekund räknas. Jag håller med. Varje sekunde räknas ned och snart är tiden ute. Och vi gömmer oss för skuggorna. Visst följer de oss, visst förföljer de även dig?
    Nu glömmer vi det hela. Det tar tusen år att tänka färdigt. Jag är på andra sidan, lika jävligt här. Faror och ruiner. Jag har fallit färdigt. Slog i marken. Det fanns ingen annan utväg. Nu söker jag över marken, mina händer blöder, asfalten mörkröd. Om någon fanns här, skulle jag märka det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback