bombträffspojk

Sanningen är
jag vet inte
vad jag vill jag vet inte längre vad jag vill. Så jag får börja organisera mig, inte politiskt, nej inte politiskt för helvete.
Jag är trött
sanningen är att jag är skittrött på världen för tillfället. Den är bara en stor besvikelse, illusionerna inräknade...
Jag måste förflytta mig
Men det kostar pengar att röra sig i ett samhälle av plast. Man måste arbeta. Arbeta. Jag är född oförmögen. Att göra det.
Sanningen är
att jag står hjälplös, sökande efter ett fysiskt rum för mig att få rum i, och ett mentalt att vara trygg i, jag är hjälplös.

Bakom stängda dörrar. Finns ingenting. Så varför försöker jag ständigt dyrka upp låsen, det är ju menlöst.

Sanningen är
att jag måste rycka upp mig
men det är så jävla falskt att bli något man inte vill
och jag vill inte bli något
sanningen är
att jag bara vill vara jag i en jagvärld
slippa bry mig om den andra
hopplösa
världen

Det ljusnar. Snart är det dags att vakna. Ändå sitter jag här med en bok som skulle vara tillbaka på biblioteket för veckor sedan och jag har inte ens börjat läsa. Men den är säkert bra.

Så... Love In A Void: