bombträffspojk

Såatt

det är löjligt

hur tiden förlöjligar

oss

det är bittert

hur ansiktet bestänks

tröstlöst

bakom väggarna

lönlöst

på motorvägarna

hata vetenskapen

hata framsteg

stå förundrad

och beskåda generationerna

skratta åt dem

förlöjliga dig

och betänk lyckan

som ett stort jävla hinder

ivägen för vägen

vi har sett nog -

naturens mirakel

nu i koppartrådar

under marken

föds vidunder

att dyrkas och bli dyrkade

undvik det steget

och att arkiveras digitalt

oförlösta tankar

svämmar nämligen över

och bereder gravar

att sopa IGEN

bara lögnen liksom håller

och att förtrösta

liken liknar oss

men så skiljda vi är

så långt borta våra hjältar

svälter i megabyte

ännu ett kluster av häpnad

och ännu en sorg härdad

av tusenfotingar i rymden