bombträffspojk

Vi låter allt försvinna
bakom oss med glädje
vi slänger av oss kläderna
och föds på nytt
en generation
med glassplitter
under fötterna
Vi beundrar våra föräldrar
endast utifrån
att de fortfarande lever
Och om de inte lever
beundrar vi dem
endast utifrån det
sedan går vi hem
med gråten i halsen
och andas asfalt
utan ifrågasätta
bakom oss ett arv av svar
som vi med lätthet förkastar
bakom oss en mättnad
vi aldrig kommer förstå