bombträffspojk

Tittar man för mycket på reklamkanalerna så blir man mentalt skadad. Speciellt de hjärnlösa dokumentärerna. Jag stör mig på människor som ger goda råd om livet. Som om inte varje människa är experter på sitt eget liv. Dokumentärernas upplägg är att fokusera ett bisarrt beteende, till exempel nagelfetischism, för att sedan med en förvirrande moralitet snabbt knyta ihop säcken genom att få folk att acceptera människor som tänder på naglar. Personen ifråga avslutar dokumentären med att säga: ”förr var jag rädd att visa mina naglar, jag blev sjukligt deprimerad och isolerad och ledsen…” (och fan vad det heter); och vidare understruket: ”nu har jag accepterat mitt öde, fått tillbaka livsglädjen, och det kan Du också få”. Om man nu måste envisas med dokumentärer enligt ovanstående så kom inte med goda råd för helvete! Råd som dessutom är idiotiska. Det är intressant att se hur människor förvandlar livserfarenheter till religiösa upplevelser, och sedan prompt måste dela med sig av sin subjektiva insikt till det stackars förvirrade folket. Fyfan vilka idioter. Förlåt, men allt gör mig upprörd idag. Svt är mycket bättre. Gammal hederlig folkhemsjournalistik.

Klockan är fyra. Snuset är slut. Affären öppnar nio. Jag vill bara dö.