lugn
Han slet av sig ansiktet. Och tryckte en kniv strax under revbenen. Satte sig på knä, och grät tröstlöst. Några dagar senare kom en begravningsbil bil och plockade upp resterna. Trottoaren hade under tiden färgats brun. Bakom ett skynke satt en gammal man. Och tittade nyfiket på det nya. Det var han som ringt brandkåren. Hans fru var död. Därför tog han dagen som den kom. Mörkbuskar med lädersvansar. Det kom att bli hans födelsedag.
Jag går bort och söker ljuset. Ljuset söker något helt annat. Kanske något som vandrar fritt. Kanske något som lever. Mycket orättvist.
Jag säger det så sällan. Men jag är en man av naturen. Naturen som skapade mig, utstår mitt hat.
Aftonbladet skriver om allsvenskan. Jag läser om sport. Dagen som varit, är utdöd. Teven är avstängd. Ofta faller jag in. I svarta hörn. Och under marken söker maskarna. Och ovanför mig en evighet. Ingenting passar mig. Jag borde leta sömnen. Utanför en ångest oändlig. Och ett förljuget lugn.
Jag går bort och söker ljuset. Ljuset söker något helt annat. Kanske något som vandrar fritt. Kanske något som lever. Mycket orättvist.
Jag säger det så sällan. Men jag är en man av naturen. Naturen som skapade mig, utstår mitt hat.
Aftonbladet skriver om allsvenskan. Jag läser om sport. Dagen som varit, är utdöd. Teven är avstängd. Ofta faller jag in. I svarta hörn. Och under marken söker maskarna. Och ovanför mig en evighet. Ingenting passar mig. Jag borde leta sömnen. Utanför en ångest oändlig. Och ett förljuget lugn.
Kommentarer
Trackback