bombträffspojk

Förskjuts till periferin
studeras genom teleskop
fysiljeras av ingen
men fysiljeras likväl
idag gick jorden under
i en ostädad garderob
i ett bara något
för kallt rum

igen
jag skriver i cirklar
det finns inget som är mer frustrerande, jag vet

(men en nyhet
en avancerad dröm
panikslagen
över yttrandefriheten
ingen hörs längre
för det nya
operativsystemet
kräver nya tolkningar
som ingen förstår -
självklart kan man dra
osynligt på mungipan
åt det hela)

morgonen kommer kvävande
om epileptiska timmar
tidningarna måste ut
för de som bor i trevåningshusen
utan hiss
så man måste springa
uppför alla trappor
och kräkas
av trötthet
och borgerlig
tidningssvärta
jag förstår att detta
är ett skäl att leva
men att leva
innefattar begreppet
´vilja dö´

Det blåser ute. Natten följer rytmiskt. Det mörka, en svag illusion. När jag vaknar, blöt i håret. Är det jag som vaknar, blöt i håret. En sömngångare, med skorna vid min säng; och dessa trötta, blodiga fötter. En mardröm kanske, och en tragedi.

Skrivövningen får bli: Beskriv helvetet, såsom du upplever det. S och J. Om ni läser.

Charles Fourier är dagens hjälte. Jag borde skriva en hyllningsdikt till honom. Men han är död sedan tvåhundra år. Och ingen uppskattar hyllningar, försenade tvåhundra år, vad jag vet.