bombträffspojk

Så du har ramlat igen
så du har fallit igen
Dina barn flyttar
så långt ifrån dig
det bara går…
Men det är inte ditt fel
det är det här förbannade livets
fel

och om några år
är jag som du
nedträngd mot golvet
vingklippt osv.

men har jag sagt till dig
att jag räknar minuterna
som är kvar på dagen
för att få sova?
du vet ju hur allt sånt fungerar

f ör övergivna
är vi ju alla
bara en del
mer än andra
och de vänner
som du hade
innan stormen
var är de nu?
spridda för vinden
aktivt försvunna
är de nu
och jag sitter här
i ett vidrigt rum
och liknar dig
långt mer
än jag vill
bekänna
För så är det
så måste det få vara
Gud är stenhård
på den punkten

Jag vill ditt bästa
drick ihjäl dig
ät dina vita piller
tills du dör
för livet
är inte
mer än så.