bombträffspojk

Det spelar ingen roll
när ingen vill ha mig
vad gör det
att välja källargången
när 2000 knivar
kastats åt mitt håll?
Jag är trött på den här staden
det har jag sagt
ett antal gånger
men trött är jag
likväl
Människor här
har leende stora som…
och huvuden större än…
Är det bara jag som tröstlöst
försvinner bort?
Jag slänger mina tunga böcker
jag avsäger mig deras berättelser
och det är därför
mitt liv är slut
kan det vara
på något annat sätt?

Imorgon ska jag kasta
min telefon i Göta älv
och pånytt leta kemiska vänner
i rännstenen

för det spelar ingen roll
när ingen vill ha mig

Jag har märkt
att vart jag än går
vart jag än andas
och står
är jag ivägen
ett själlöst ting
att kasta
utesluta
och förskjuta bort
ingen vill ha förbjudna

Och gryningen
och jag
är förälskade
en flyktig förälskelse
vi möts varje natt
frostbitna
(hon berättar sagor
jag tidigare
aldrig hört)

Men tillbaka till livet
jag valde det inte
fick en usel karta
förleder mig bort
runt omkring mig
finns människor
som ser mig och skakar
karaktäristiskt på huvudet
det kommer tillbaka
de där leendena
och stora huvuden
som alltid vet bäst
och ger goda råd
om hur allt ska vara
hur man bör handla
om a plus b ärlikamed c
men jag är ledsen…
jag vet hur allt bör vara
bara att det nästan aldrig
är så

Inatt ska en storm passera
imorgon ett bedrägligt lugn
jag kommer möta dagen svartklädd
och sammanbiten
för det spelar ingen roll
livet är bortkastat
igen och igen
när ingen vill ha mig