bombträffspojk

Vi lät abstraktionen bli en karta
och färdades i cyberrymden
varthän den än tog oss
det spelade tydligen ingen större roll
allt förlorade mening
ingenting betydde något
bara jakten och målet
som alltid försköts
framåt horisonten
vi blev dödsfiender
till allt levande
byggde stålkonstruktioner
att slå itu
och ju längre ifrån marken vi kom
ju längre från himlen hamnade vi
slagna i detta mellanting
av känslolösa abstraktioner
är det så mycket att förändra
att vi helt enkelt inte orkar
det blir vårt fall
det är vårt fall
och vår död är förutbestämd